Blog Image

Christina Karlsson

Välkomna

till min blogg som är mitt utrymme i det offentliga rummet...en plats om min vardag och mina åsikter.

en kväll i det kommunikativa huset

Krönika Posted on Mon, October 01, 2012 20:35:36


Jag gillar att läsa Sydsvenskans papperstidning, det är liksom något visst med det där prasslande tidningsljudet i kombination med trycksvärtan på det spröda pappret. Bilderna som lockar, skrämmer, tråkar ut eller lämnar mig oberörd…dem är lite magiska. Serierna, dikterna och de små citaten och framförallt de viktiga nyheterna. Jag känner mig någorlunda säker på att det jag läser är sant när jag läser Sydsvenskan, men självklart är jag alltid granskande – det ska man ju vara.

Lärarträffen på Sydsvenskan bjöd på föreläsningar om vikten av att arbeta med journalistik och hur detta kan tillämpas i skolan. Diskussion om skillnaderna mellan papperstidning och webbtidning. Nu hade jag ju hoppats på mer bildinriktad info, men den info vi fick var givande och Maja Ljung som tipsade oss om att undersöka genusapekten var inspirerande att lyssna på, fast det va å andra sidan Daniel Sandström och Gustav Gatu också…

En problematik som berördes var att det i framtiden kanske kommer att kosta att läsa tidningen på nätet och det ser jag som ett problem! Jag ser det som en mänsklig rättighet att varje människa ska ha möjlighet att ta del av nyhetsflödet. Alla dem som inte har råd att prenumerera eller som inte har föräldrar som vill prenumerera – hur ska de då ta del av nyheterna?Ska de hänvisas till reklamsubventionerade gratistidningar? dem är jag ärligt talat kritisk mot. Min förhoppning är då att alla seriösa nyhetstidningar delar ut webbrättigheter och pappersupplagor i skolor och på bibliotek så att nyheterna fortsätter att vara tillgängliga för alla!

Och Maja Ljung inspirerade mig att gå hem och räkna antalet bilder av män respektive kvinnor i dagens tidnining. Och hör och häpna vad jag blev förvånad av resultatet som visade 40 bilder av/med kvinnor och 70 bilder av/med män. Bilder där både män och kvinnor förekommer hoppar man över. Visst hade jag mina aningar om att männen skulle vara överrepresenterade men inte till denna grad. Det här får vi göra något åt, eller vad säger ni?

förresten…Jag gillar den höga byggnaden som liksom strävar uppåt och alla fönster som ger möjlighet till både utkik och insyn.



diskurskalabalik & positivt tänkande

Krönika Posted on Wed, September 26, 2012 13:06:00

Nej, jag har fortfarande inte bläddrat i mina nya böcker,
men under de 15 minuter som det tog att öppna paketen och drömma mig bort till
ett liv där det finns tid för läsning och tid för umgänge med människor – under
de 15 min upplevde jag en stunds avkoppling och glädje.

Ärligt talat är det fruktansvärt ensamt att skriva
examensarbete. Tiden vi får med våra handledare är nästintill obefintlig och
pga det skapar de få schemalagda mötena bara mer förvirring då alla har fler
frågor än vad det finns tid för att få svar på. Information om forskningsfrågor
och dylikt finns enbart via förinspelade föreläsningar på internet. Där finns
inget utrymme för diskussioner och frågeställningar. Detta har blivit grogrund
till totalt missförstånd och inför morgondagens deadline har jag ”skrivkrampsångest”
pga att jag inte känner mig bekväm med att lämna ifrån mig ett material som
bara är ett utkast, då jag vet att detta utkast varje gång blir bedömt som om
det är färdigt. Nej minsann det här känns inte alls bra och jag saknar våra positiva
BVL: lärare som sprider energi bara genom att vara de dem är. Om jag ska
försöka namnge situationen måste jag uppfinna en ny sammansättning av ord – nämligen
diskurskalabalik. Ironiskt nog har en diskurskrock skett… trots att jag ska
använda diskursanalys som metod och trots att min handledare är expert på
metoden så sker denna krock mitt framför ögonen…

Tänk vilken tur att jag har min galghumor… så att jag trots
allt kan skratta åt eländet…. och drömma mig bort några minuter då och då – annars vet jag faktiskt inte riktigt vad jag skulle ta mig till i ett läge som detta.



sanslöst olydig…

Krönika Posted on Tue, September 25, 2012 17:59:07

Vad gör du när du är olydig? Jag köper och läser böcker som inte är relevanta för examesuppsatsen…har nyss varit och hämtat dem och jag känner mig uppspelt som ett litet barn som väntar på julklappar!

Cristine Sarrimos “Jagets scen” är en alldeles nyutkommen rykande avhandling som handlar om individualiseringskulturen vi lever i just nu. Den handlar om varför vi framställer oss själva i medier genom tex bloggande. Självklart måste jag som bloggande människa söka svaren, ta reda på vad Sarrimo kommit fram till och jämföra med mina teorier. Åh, vad jag ser fram emot att läsa boken!

Nästa investering är Nina Björks, “Lyckliga i alla sina dagar”. Med den titeln måste man ju bara läsa, den centrala frågeställningen känns högst relevant. Vad händer när själva människolivet blir en fråga om förtjänst? Åh, vad jag längtar efter att ta del av hennes resonemang.

Den tredje boken, “Under det rosa täcket” läste jag för flera år sedan och minns att den berörde mig något enormt. Jag fick många tankeställare och intressanta infallsvinklar på frågeställningen, Är kvinnlighet respektive manlighet något man föds med eller ett inlärt beteende? Tanken är att den ska ligga här för att locka mina kära barn till feministisk läsning….om de nu vill förstås…

Ja, nu är frågan om jag kommer att kunna behärska mig och skriva klart avsnittet om diskursanalys – innan jag börja bläddra och läsa dessa talande skatter i gyllene böcker.



repris av, Kultur måste få kosta!

Krönika Posted on Mon, September 24, 2012 20:27:48

Med tanke på att det debattinlägg jag skrev i samband med kulturnatta den 8 september nu har blivit föremål för diskussion och flera personer har efterfrågat det, så publicerar jag det igen – överst så att ni lättare ska finna det. Önskar er en god läsning!

Kultur måste få kosta!

Man kan ju börja fråga sig om det är så att det finns en
rådande uppfattning om att vi som arbetar med kultur tillhör en priviligierad
klass som inte har behov av inkomster för vår försörjning? Eller om kultur är
en lyxvara för dem äldre som har tid och ekonomi över till annat än arbete. Kultur
tycks inte vara accepterat som arbete i en mindre kommun, där det rentav kan finnas
en missuppfattning om vad kultur egentligen handlar om.

Svedala kommun gav föreningen Lions, som arbetar med
välgörenhet i uppdrag att anordna Svedalas första Kulturnatta, och jag undrar
hur tänkte man här? Har Lions egentligen funderat över ordet kultur och vad
detta innebär? Är det rimligt att arrangera en Kulturnatta utan att öppet diskutera
vad ordet kultur egentligen innefattar?

Kulturnatta har nu kommit att spegla synen på kultur i en
liten kommun där det som bryter invanda normer inte får utrymme och där konstnärer
förväntas skänka bort sina alster till Lions lotteri. Några samlingsutställningar
och fåtalet egna utställningar har ägt rum på platser som tex Folkets hus,
Kuben, Killehuset, Galleri KVIS. Ett fåtal platser som tex biblioteket höll
nattöppet. Programmets underhållning i övrigt ser ut ungefär som det gör när
det är marknad och den konst som visades bestod av ungefär samma som brukar synas i
kommunen. Inget fel i detta, men jag saknar nya intryck och forum där ungdomar
med kulturella intressen får plats i sammanhanget?

Min personliga åsikt är att programmet skulle sett annorlunda
ut om kommunen satsade fullt ut och gav uppdraget och ersättning till en
arrangör med kunskap om kultur, då skulle Kulturnatta kanske innehålla följande
aktiviteter…..

·
Reservera en stor vägg för inbjuden etablerad
graffittikonstnär som kommer och sprayar tillsammans med kommunens invånare som
vill pröva på.

·
Skulptur- och konst- vandring där kommunens konstobjekt
presenteras för åhörare.

·
Inbjudande av performance konstnärer som
representerar genren.

·
Konstformen installation erbjuds utrymme och
presentation.

·
Konstfilm på Flamman och ev. i någon av
butikerna.

·
Gågatan skulle kunna livas upp med konst i sina
skyltfönster. Och man skulle kunna föra en dialog om vad konst och kultur är.

·
Poesiläsning och diktskrivning på biblioteket.

·
Elevarbeten skulle kunna visas i form av filmer
och dylikt som utarbetats efter kulturtema i skolorna.

·
Och självklart utrymme för de redan etablerade utställningar
som arrangerats och som även de fyller sin funktion i sammanhanget.

Men kanske är Svedala kommun inte mogna för ett modernt arrangemang
som jag efterfrågar, det kanske vore att röra om alldeles för mycket i den
sparsmakade grytan.

Förväntningar på vad vi som arbetar ideellt ska åstadkomma
utan ersättning är stora. Vi är många som har massor av idéer men även vi måste
prioritera sådant som faktiskt ger en inkomst för framtiden. Min kritik är
därmed riktad mot att kulturarrangemang förväntas att bedrivas helt och hållet
av ideella krafter, vilket lätt bidrar till en ond cirkel för många
kulturutövare.

För er som inte är beredda att betala till
kulturarrangemang kan jag kort informera om att konst och kultur fyller en
livsnödvändig funktion i många människors liv. Det finns tex studier som visar
att ungdomar som utför graffitti bearbetar politiska budskap och skapar
identitet. Konst och hantverk fyller en viktig funktion för människors
rehabilitering. Många förändringar i samhället påbörjas genom att en konstnär
uttrycker en idé genom ett konstverk som sätter igång diskussioner och bidrar
till positiv förändring i samhället på sikt.

Jag inser att min kritik kan låta vass för somliga och måste
därför påpeka att kritiken inte riktas vare sig mot Lions som utfört ett
behjärtansvärt arbete eller mot vår kulturchef som driver kampen för mer kultur
i Svedala med begränsade resurser. Kommunen sponsrar föreningar med andel till
ex hyra av utrymme för aktivitet och det är vi tacksamma för. Det jag är
kritisk mot är synen på att vi som arbetar med kultur alltid förväntas att göra
det utan ersättning, oavsett hur stora arrangemangen är. Frågan är hur många
kommunanställda/politiker skulle själva ställa upp på de arbetsvillkoren?

Om alla vi som engagerar oss skulle avsäga oss våra uppdrag
då skulle utbudet i kommunen bli väldigt torftigt och begränsat. Kommunen borde
se över sitt utbud och fundera över vilka grupper som exkluderas och om det
verkligen är rimligt att dra fördel av ideella krafter när egna
resurserna inte räcker till? Jag undrar om det är kostnaderna eller alla de nya
idéerna och kreativiten som kultur skapar som kommunen egentligen är rädd för?



kategoriserad äppelfilosofi…

Krönika Posted on Wed, September 12, 2012 16:27:46

Ibland funderar jag på att hoppa över det här med att kategorisera inlägg på bloggen, av det enkla skälet att det ibland är klurigt värre att veta var gränsen går. Äpplena på bilden ovan växer ju faktiskt i trädgården, därför kategoriseras de med rubriken Trädgård. Men med tanke på att jag nyligen tagit en tugga och dessutom plockat in några för att baka en äppelkaka, så kunde vara lika rätt att placera dem under rubriken Smakfullt. Sen har vi ju vinklingen av att jag tagit fotot själv, redigerat och signerat vilket skulle kunna motivera kategorin Galleri. Samtidigt som äpplena är en del av min vardag då jag ser dem utanför fönstret dagligen, vilket motiverar kategori Vardag.

Visst är det märkligt, hur vi människor har behov av att definiera och kategorisera. Placera in både människor och ting i olika fack under olika rubriker för att kunna berättiga vår existens genom att särskilja oss från de andra. Och märkligt nog är det alltid de andra som ställer till problem och skapar dumheter. Men alla vi som finns i Vår kategori, Vi har alltid rätt, vet bäst och agerar föredömligt.

Ja, tänk så många tankar ett äpple i ett äppelträd kan sätta igång….hmmm…betyder det att jag är filosofisk, konstig, vetgirig eller kanske rentav en viktigpetter? Jo, jag har ju faktiskt en blogg vilket tyder på ett enormt behov av bekräftelse, eller 🙂 För att inte tala om alla välputsade iscensatta idyllbilder som representerar delar av min verklighet, för att visa hur otroligt fint och bra jag har det, man måste ju liksom skryta lite ibland. Och alla mina kloka åsikter som jag får möjlighet att uttrycka. Hmmm… är jag nu ironisk eller menar jag allvar? Ja, det kan man ju verkligen fråga sig? Och vad handlar bloggande om egentligen? Varför bloggar människor överhuvudtaget? Om detta har folk åsikter i massor och enligt min synvinkel är det bra när folk har åsikter, inte trippar på tå för varann utan vågar uttrycka sig?

….men bara så länge de uttrycker just det jag vill höra…eller vad säger ni?



Kultur måste få kosta!

Krönika Posted on Sun, September 09, 2012 01:05:19

Man kan ju börja fråga sig om det är så att det finns en
rådande uppfattning om att vi som arbetar med kultur tillhör en priviligierad
klass som inte har behov av inkomster för vår försörjning? Eller om kultur är
en lyxvara för dem äldre som har tid och ekonomi över till annat än arbete. Kultur
tycks inte vara accepterat som arbete i en mindre kommun, där det rentav kan finnas
en missuppfattning om vad kultur egentligen handlar om.

Svedala kommun gav föreningen Lions, som arbetar med
välgörenhet i uppdrag att anordna Svedalas första Kulturnatta, och jag undrar hur
tänkte man här? Har Lions egentligen funderat över ordet kultur och vad detta
innebär? Är det rimligt att arrangera en Kulturnatta utan att öppet diskutera
vad ordet kultur egentligen innefattar?

Kulturnatta har nu kommit att spegla synen på kultur i en
liten kommun där det som bryter invanda normer inte får utrymme och där konstnärer
förväntas skänka bort sina alster till Lions lotteri. Några samlingsutställningar
och fåtalet egna utställningar har ägt rum på platser som tex Folkets hus, Kuben,
Killehuset, Galleri KVIS. Ett fåtal platser som tex biblioteket höll nattöppet, men i övrigt var gågatan mörk och ingen reklam för Kulturnatta fanns uppsatt. Programmets underhållning såg i övrigt ut ungefär som det gör när det är marknad
och den konsten bestod av ungefär samma som brukar synas i kommunen. Inget
fel i detta, men jag saknar nya intryck och forum där ungdomar med kulturella
intressen får plats i sammanhanget?

Min personliga åsikt är att programmet skulle sett
annorlunda ut om kommunen satsade fullt ut och gav uppdraget och ersättning
till en arrangör med kunskap om kultur, då skulle Kulturnatta kanske innehålla
följande aktiviteter…..

·
Reservera en stor vägg för inbjuden etablerad
graffittikonstnär som kommer och sprayar tillsammans med kommunens invånare som
vill pröva på.

·
Skulptur- och konst- vandring där kommunens konstobjekt
presenteras för åhörare.

·
Inbjudande av performance konstnärer som
representerar genren.

·
Konstformen installation erbjuds utrymme och
presentation.

·
Konstfilm på Flamman och ev. i någon av
butikerna.

·
Gågatan skulle kunna livas upp med konst i sina
skyltfönster. Och man skulle kunna föra en dialog om vad konst och kultur är.

·
Poesiläsning och diktskrivning på biblioteket.

·
Elevarbeten skulle kunna visas i form av filmer
och dylikt som utarbetats efter kulturtema i skolorna.

·
Och självklart utrymme för de traditionella konstutövare som var med denna gång och fyller sin funktion i sammanhanget.

Men kanske är Svedala kommun inte mogna för ett modernt arrangemang
som jag efterfrågar, det kanske vore att röra om alldeles för mycket i den
sparsmakade grytan.

Förväntningar på vad vi som arbetar ideellt ska åstadkomma
utan ersättning är stora. Vi är många som har massor av idéer men även vi måste
prioritera sådant som faktiskt ger en inkomst för framtiden. Min kritik är
därmed riktad mot att kulturarrangemang förväntas att bedrivas helt och hållet
av ideella krafter, vilket lätt bidrar till en ond cirkel för många
kulturutövare. Att ge en välgörenhetsförening i uppdrag att arrangera något de inte har kunskap om är helt fel, med tanke på hur arrangemanget blev är min gissnaing att de aldrig gått på kultur eller gallerinatta i våra större grannkommuner. De visste helt enkelt inte vad det var de skulle göra.

För er som inte är beredda att betala för
kulturarrangemang kan jag kort informera om att konst och kultur fyller en
livsnödvändig funktion i många människors liv. Det finns tex studier som visar att
ungdomar som utför graffitti bearbetar politiska budskap och skapar identitet. Konst
och hantverk fyller en viktig funktion för människors rehabilitering. Många
förändringar i samhället påbörjas genom att en konstnär uttrycker en idé genom
ett konstverk som sätter igång diskussioner och bidrar till positiv förändring i
samhället på sikt.

Jag inser att min kritik kan låta vass för somliga och måste
därför påpeka att kritiken inte riktas vare sig mot Lions som utfört ett
behjärtansvärt arbete eller mot vår kulturchef som driver kampen för mer kultur
i Svedala med begränsade resurser. Kommunen sponsrar föreningar med andel till ex
hyra av utrymme för aktivitet och det är vi tacksamma för. Det jag är kritisk
mot är synen på att vi som arbetar med kultur alltid förväntas att göra det
utan ersättning, oavsett hur stora arrangemangen är. Frågan är hur många kommunanställda/politiker
skulle själva ställa upp på de arbetsvillkoren? Jag anser att ett arrangemang av kulturnatta bör planeras av en kulturkunnig människa som får ersättning för att marknadsföra, planera och arrangera

Om alla vi som engagerar oss skulle avsäga oss våra uppdrag
då skulle utbudet i kommunen bli väldigt torftigt och begränsat. Kommunen borde
se över sitt utbud och fundera över vilka grupper som exkluderas och om det
verkligen är moraliskt rätt att dra fördel av ideella krafter när egna
resurserna inte räcker till? Jag undrar om det är kostnaderna eller alla de nya
idéerna och kreativiten som kultur skapar som kommunen egentligen är rädd för?



Framgångsblogga!

Krönika Posted on Thu, September 06, 2012 23:30:54

Kan man blogga sig till framgång? Ja, det kan man åtminstone
enligt bloggaren Underbara Clara och disputerad forskare i ämnet Annakarin Nyberg.
Ikväll höll de sitt föredrag på Lunds stadsbibliotek och jag var där, till och
med en av mina kommentarer på Claras blogg fick en liten plats i rampljuset
till min förvåning.

Annakarin och Clara lyfte fram bloggandet i rampluset och höll
ett väldigt peppande föredrag om att våga ta betalt, stå på sig och tro på sig
själv. Man fick även några matnyttiga tips om vad som gäller rent lagmässigt
för reklam. Nu behöver jag ju inte bekymra mig för den saken eftersom jag inte
har någon reklam på min blogg. Men självklart skulle det vara toppen att kunna
försörja sig på bloggande.

För Clara har bloggandet varit en riktig framgångssaga.
Hennes bloggande ledde till ett arbete på en tidning, hon har varit på omslag
till flera månadsmagasin, har en egen radiokrönika och nu har hon gett ut sin bok
som jag fick signerad idag. Hon verkar till att vara en fin personlighet så
framgången är henne väl förunnad.

Det som gjorde föredraget riktigt bra var att den gav två
världars perspektiv på bloggandet. Clara Lidströms erfarenheter tillsammans med
forskaren Annakarin Nybergs vetenskapliga perspektiv med berättande om sin aktuella bok Digitalt
entreprenörskap. Typiskt nog hade jag inte kontanter nog för att kunna köpa boken
på plats och kunna få den signerad, men jag ska definitivt köpa den. I boken
presenterar hon resultatet av sin studie där hon följt åtta kvinnors bloggresa.
Hon diskuterar hur de tagit plats och utrymme i en mansdominerad bransch och
vad detta innebär. Åh, vad jag ser fram emot att läsa den.

Jag är så glad att jag tog mig dit, kvällen gav massor av
positiv energi. Ja, nu är det väl bara att hoppas att Clara och Annakarin har
rätt, i att bloggandet kan bringa något positivt för framtiden. Jag har massor
av idéer som bubblar inom mig och vill komma till uttryck på olika sätt och att få betalt för sin kreativitet skulle ju inte vara helt fel!

http://www.underbaraclaras.com/

http://www.annakarinnyberg.se/



Svenska flaggan i inredningen

Krönika Posted on Mon, August 06, 2012 11:40:39

Jag har ett stort intresse för inredning, läser
inredningstidningar och tittar dagligen igenom olika inredningsportaler. Något
jag har reflekterat över är att den amerikanska flaggan är ett mycket populärt
inslag i inredning, den förekommer på allehanda ting som kuddar, filtar,
tavlor, dukar, kläder osv… Jag attraheras av den där lite sportiga modernmarina
fräscha stilen med amerikanska flaggan och influeras såklart en hel del. – Men jag
vill inte själv ha något föremål där den amerikanska flaggan
förekommer, trots att jag gillar dess utformning med snygga färger och motiv av
ränder och stjärnor. Flaggan representerar hela den amerikanska kulturen med
både gott som fantastiska artister, personligheter och film – men även frånvaron
av gott, som denna innebär med överdrivna klasskillnader, osund livsstil,
överdriven konsumtionsmentalitet och ett fokus på det yttre som sätter
människans utseende framför människors inre kvaliteter.

Rent estetiskt kan jag först gilla inredningen där det förekommer
en kudde med am flaggan men strax börjar jag grunna över innebörden – alltså är
detta inget för mitt hem. En annan flagga som är vanligt förekommande är den
engelska som också har en tilltalande estetisk framtoning. När jag tänker på England tänker
jag Jane Austen, Shakespeare, J.K Rowlings, Morden i Midsomar osv… men jag
skulle ändå inte ha kuddar med engelska flaggan. Sen har vi ju den franska kulturen som jag influeras en hel del av, jag kan mycket väl inspireras av färgerna men att ha franska flaggan på en kudde hemma i kökssoffan bara för att jag gillar konst och kultur skulle vara en märklig upplevelse.

Nu till min huvudtes, jag tycker att det är mycket märkligt –
att om jag skulle ha kuddar, filtar och tavlor med svenska flaggan så skulle
flertalet människor förknippa detta med både nationalism och rasism. Men om jag har
amerikanska, engelska eller franska flaggan på alla dessa ting skulle flertalet människor inte reagera
och ingen skulle tro att jag var vare sig am., fr. eller eng. nationalist eller rasist. Nu är
det inte så att jag har en massa svenska flaggor här hemma, men jag funderar
nästan på att börja ha det bara för att skapa en debatt som får människor till
att tänka om. När det gäller hur vi påverkas av alla dessa symboler som vi omger
oss av.

Symboler har en oerhört stor betydelse och används flitigt i
marknadsföring. Vi kan ”lära oss” att ha överseende med sådant som vi
egentligen inte alls gillar genom att utsättas för en symbol i marknadsföring.
Vi kan lära oss att ogilla en god symbol och förknippa denna med något ont om
fel representant utger sig för att äga symbolen. Min fundering kring detta är
att folk i allmänhet inte har tid och ork att analysera utan fastnar för det
ytliga och låter sig påverkas nästan helt utan medvetande om vad som egentligen
sker.

De flesta av oss som bor i Sverige trivs med den svenska
kulturen som är influerad av många andra kulturer. Den svenska flaggan
representerar det generösa och relativt trygga land som vi bor i nu och då är
det väl egentligen inget konstigt om någon skulle vilja omge sig med föremål
där svenska flaggor ingår. Kanske borde vi ta tillbaka vår flagga och inte
acceptera att en liten minoritetsgrupp använder den för att representera något
som den egentligen inte alls representerar. Symboler är ju trots allt viktiga
och i vår kultur finns mycket fint och många bra erfarenheter att värna om.