Blog Image

Christina Karlsson

Välkomna

till min blogg som är mitt utrymme i det offentliga rummet...en plats om min vardag och mina åsikter.

Fanny och Alexander

Kultur Posted on Wed, December 26, 2012 08:42:42

Varje jul ser jag Ingmar Bergmans filmatiserade version av Fanny
och Alexander och jag bara älskar filmen, språket, pjäsen… människorna,
miljöerna och kontrasterna. Jag har sett den så många gånger att jag i förväg
ofta vet vad som ska sägas härnäst. Jag har läst boken, såg föreställningen på
Dramaten (för ca ett halvår sedan) och nyligen såg vi årets teaterföreställning
på Malmö Stadsteaters Intiman. Och även om det var något i särklass att se föreställningen
på Dramaten, så måste jag säga att föreställningen som går på Intiman i år är den
bästa Fanny och Alexander uppsättning jag sett.

Tolkningen som visas på Intiman fokuserar mer på Alexanders
upplevelser än tidigare tolkningar jag sett och händelserna berättas på något
vis mer ur Alexanders perspektiv. Julstämningen och julglädjen är väldigt påtaglig
i framförandet och inspirerar till en hjärtlig och bullrande jul med stora
släkten. Scenografi och dräkter är helt fantastiska. Inledningen då Alexander
sitter på golvet iklädd sin sjömankostym och änglavingar är så vacker och gripande…
den familjära stämningen som följer julfirandet är så levande, hjärtlig och
hjärtskärande om vartannat. Citaten – Vi spelar våra roller. Den ena rollen
avlöser den andra. – Spela inte Hamlet, jag är inte Gertrud och det här är inte
Kronoborg. – Så drar vi teatern över huvudet som en mantel av trygghet….osv…osv
… Citaten är desamma men kontexten där de framställs annorlunda och det
påverkar hela framställningen.

Ja, Tänk vilken lycka att inleda
julafton med att spela eller gå på teatern som familjen Ekdahl gör… fast å
andra sidan är det kanske just det vi gör varje dag när vi stiger upp, går på
teater. Är det inte det Bergman försöker förmedla eller få oss att förstå? Att
likheten mellan livet och teatern är påtaglig och att den lilla världen
försöker göra den stora världen lite mer begriplig. Teatern kan ju i och för sig
regisseras till viss del men det kan ju faktiskt livet också lite beroende på
hur man väljer att leva och presentera det.

Fanny och Alexander som går på Intiman
just nu får högsta betyg, jag skulle utan tvekan gärna se den några gånger till…



juldikten..

Kultur Posted on Tue, December 25, 2012 10:21:12

Äntligen, skrivaren är lagad (tack vare sonen min). Dikten finns nu utskriven på papper i fullständig version.



Lena Ph:s drömshow

Kultur Posted on Mon, December 17, 2012 00:54:33

Tänka sig att vi reste hela vägen till Göteborg för att se Lena Philipssons drömshow på Rondo vid Lisseberg förra lördagen. Showen var riktigt underhållande, Lena har självdistans och är hur rolig som helst. Hon har utstrålning och satsar på scenframträdandet genom att anlita konstnären Ernst Billgren för scenografin.

Jag måste erkänna att trots att jag aldrig varit någon hängiven fan av Lena Ph så blev jag glatt överaskad av showen och därefter har jag lyssnat en hel del på Lena Anthem, Delerium, På gatan där jag bor och …..

Och det var efteråt när vi gick runt och trängdes på julmarknaden med alla människor på Lisseberg som jag förmodligen drog på mig denna envisa förkylning som inte vill släppa taget, trots mina tappra utdrivningsförsök, positivt tänkande, vitaminchock osv… men förr eller senare kommer den ju att försvinna, förkylningen alltså…



Luisa Miller på Malmö Opera

Kultur Posted on Fri, November 30, 2012 23:42:32

Luisa Miller, en opera av Verdi. En genomgående behaglig
musikupplevelse, välgörande likt balsam för själen.

Om en ung man och kvinnas passionerade kärlek till varandra.
Ett ungt par ur två olika samhällsgrupper. Om relationen mellan den goda fadern
och hans dotter. Om relationen mellan den kontrollerande och manipulerande fadern
och hans son. Om hur relationen mellan det unga paret manipuleras till
hjärtesorg… den gode fadern torteras, fängslas och den gode dottern tvingas att
skriva ett falskt brev för att befria sin far. I brevet förklarar hon att hon
älskar en annan. Carlo blir vilseledd av brevet och dramat trappas upp och slutar
med att de båda dricker gift och dör ….

Visst är det märkligt att man kan beröras så av musik som
leder till döden… de flesta operor slutar ju trots allt i ond bråd död och
olycka. Kanske är döden ett tema vi behöver bearbeta eller kanske är det
dramatiken som händer före och som leder till att de unga människorna dör som
vi behöver bearbeta och lära oss av…kanske är det kontrasterna mellan liv och
död vi fastnar för eller så är det helt enkelt sångrösterna, instrumentens
toner, de musikaliska ljudens former och hela den visuella framställningen som
berör och dröjer sig kvar i medvetandet. Luisa Miller är ännu en se- och hörvärd
opera på Malmö Opera!

Och restaurangens räksmörgåsar med vitt vin i pausen
förhöjer definitivt upplevelsen…

Båda fotografierna är hämtade från Malmö Operas hemsida av, fotograf: Malin Arnesson



höstens färgpalett

Kultur Posted on Mon, October 29, 2012 08:22:20

Igår var jag på KVIS för att fotografera till hemsidan, denna gång är det sju personer som ställer ut och tänka sig att jag alltid blir så glad av att gå på utställning och se hur kreativa processer har tagit form och uttryck genom människors skaparglädje. Sannerligen att utställningen är sevärd! Där finns allt från smycken, oljemålningar, tittskåp till tovade kuddar och dessa härliga skulpturerade blommor.



Konst på KVIS

Kultur Posted on Wed, October 17, 2012 21:41:00

Idag gav fotouppdraget till KVIS massor av energi. Johanna Persson och MonaLisa Flamander heter fotograferna som tagit de konstfulla bilderna…en utställning som berör, skapar dramatik, väcker tankar och ger betraktaren en stund av en riktigt fin konstupplevelse. Den här utställningen gillas absolut! Tror att vi får se mer av dessa tjejers konst i framtiden!

Dags att återvända till uppsatsen…. och förresten idag satte jag en boll i rullning…och jag skulle bli så lycklig om den rullade dit jag ville…



visuella vardagsbeslut

Kultur Posted on Mon, October 08, 2012 15:34:21

ibland blir jag alldeles hänförd av dessa små visuella vardagsbeslut…Tänk en enkel detalj som att välja tekopp. Det finns flera koppar att välja mellan i skåpet, trots det har vi ofta våra favoriter. Somliga koppar används oftare än andra, av varierande skäl. Idag valde jag en tekopp med motiv av vinröda vinrankor. Ur den drack jag ett te som heter röd söder med blommig smak av jordgubb, apelsin och rosenblad. Tekoppen bidrog till estetiken på köksbordet och utgjorde en trivsam visuell tedrickarstund.

Ett kännetecken för vår visuella kultur är att vi visualiserar verkligheten, vi gör den till estetik. Jag har ju redan hunnit dricka upp mitt te, men bilden av tekoppen finns kvar. Bilden är dock ingen spegelbild av verkligheten, då den är redigerad och iscensatt genom att bli fotograferad på en annan plats än där jag satt. Men jag drack mitt te ur koppen och jag tog ett visuellt vardagsbeslut genom att välja just denna tekopp.

Ja, så här är det att vara bildnörd och intresserad av bildteori. Jag kan bli hänförd av de där små sammanhangen och bygga långa utläggningar för att förklara och ifrågasätta det uppenbara på ett så precist sätt som möjligt. Och plötsligt har jag svävat iväg från uppsatsskrivandet alldeles för mycket- då gäller det att nysta i den röda tråden och hoppas på att finna vägen tillbaka till utgångspunkten.



Vita hästen

Kultur Posted on Sun, October 07, 2012 22:35:56

Kom och se Vita hästen på Nöjesteatern i Malmö och upplev höstens skrattfest. Ja, så lät budskapet som lockade oss att gå med svärföräldrar och pappa på Vita hästen. Och den var faktiskt riktigt rolig, fast att säga höstens skrattfest är nog att ta i. Nu hade jag iofs en förfärlig huvudvärk under föreställningen så när värdinnan Josepha sjöng skar tonerna sig i skallen på mig – inte den mest gynnsamma dagen för operett med andra ord.

Men vi fick många goda skratt, föreställningen var uppfriskande, rolig och underhållande. Och Leopold (Claes Malmberg) livade upp stämningen med sitt spexande…



Lycklig i alla sina dagar!

Kultur Posted on Sun, September 30, 2012 22:22:13

Nu har jag läst ut Nina Björks Lycklig i alla sina dagar och
jag är frälst. Boken är en analys med konkreta exempel på vårt moderna samhällsbeteende.
I vår kultur är det djupt rotat att vi ska vara lyckliga, drömma, förverkliga
oss själva, utvecklas, förändra och förbättra. Vi ska bidra till samhället
genom att producera och i nästa andetag konsumera. Vi ska arbeta hårt för att nå
våra mål och vi tror att den som arbetar hårt nog lyckas.

Ironiskt nog bygger hela systemet på att någon är vinnare,
överordnad eller har makten. Individualismen är i fokus, samtidigt som alla människors lika värde och jämlikhet
är väl etablerade faktum. Vi tror på yttrandefrihet och demokrati. Vi tror på
det som är rätt för alla, dvs utopin med tanke på att verkligheten ser helt
annorlunda ut än våra ideal.

Björk refererar till exempel hämtade från Disneysagorna, hon
för en diskussion om hur erövrandet av folksagorna gjordes till Disneys och
vidare till speglingar av vår verklighet. Hon analyserar mammatidningarnas
fokus på mammans rätt till självförverkligande och vad detta innebär. Hon analyserar politiken
och det äkta leende vi uppmanas att ha när vi ska marknadsföra oss själva.

Boken är väldigt intressant speciellt för den som är lite
filosofiskt lagd och som älskar att fundera över livet och verkligheten. Min uppfattning
är att hon är modig som vågar ta upp och ifrågasätta konsumtionssamhällets etik
och moral. Hon lyckas dessutom lyfta fram den där essensen som finns i problematiken. Vissa av tankarna har jag själv haft men inte funnit rätt uttryck för. Men det gör Nina Björk. Hon gör det på ett bra sätt, så bra
att jag övertalat min man att läsa boken så vi kan diskutera den….

Boken är absolut intressant som tankeväckare och diskussionsunderlag – LÄS den och bilda dig en egen uppfattning!



konst och utgrävningar

Kultur Posted on Sat, September 22, 2012 18:42:02

Fotografering på Galleri KVIS av veckans utställning som rymmer många vackra alster….därefter besök på Uppåkra vid Lund där får man en guidad tur med massor av intressanta detaljer om vad man funnit vid utgrävningen som tex ett kulthus i vilket man troligen tillbett de fornnordiska asagudarna – utställningen pågår bara ett kort tag till så ni som är intresserade passa på nu innan den stänger. Regnet öste ner så lyckligtvis hade de rest upp ett stort tält över själva utgrävningsplatsen i vilket man fick sitta och lyssna på guidens berättelse.

Fynden kan man se på historiska museet bakom Lunds domkyrka.



graffittikulturen

Kultur Posted on Fri, September 21, 2012 21:22:42

Jag brukar parkera i P-huset Anna när jag åker in till Malmöcity och som “bildstudent” är det ju intressant att betrakta de där spåren av ungdomskulturer som syns på P-husväggen där graffitti är tillåtet. Idag handlade temat om seendet och bilden av ögonen i cyklop fick mig att tänka på en bild som finns på en av våra läroböcker, vilket väckte funderingar på om personen läst samma bok som jag eller om det hela bara var en slump. När jag nu tittar närmare på bilden associerar jag till en trött och stressad student som sitter och skriver inför en deadline….

Spåren syns ju inte enbart på väggen utan även på trottoaren där färgrester skapar slumpartade och arrangerade mönster om vartannat. Ofta är det starka färger och kreativa uttryck.



EVITA

Kultur Posted on Wed, September 19, 2012 09:12:48

Mäktigt, gripande och alldeles underbart… en magnifik
föreställning och en välbehövlig upplevelse. Jag behöver det där tillflödet av att
gå på opera, teater eller musical, känner mig liksom upplivad och mer levande
efter en föreställning. Mao sommaruppehållet har varit för långt, alldeles för
långt.

Vi satt på första raden och bara det att kunna se
ansiktsuttrycken och vara så nära händelsen gör att man känner sig som en
deltagare – vilket man iofs alltid är – för vad vore en föreställning utan
publik? Publiken och dess respons är avgörande för föreställningens framgång.

Inledningen började med ett mäktigt iscensättande av EVITAs
begravning. Scenografi, ljus och kostym kändes väldigt äkta och trovärdig.
Inslag som förgyllde föreställningen var Evitas andra jag – en akrobat (CE
Stjerneberg) som liksom dinglade ned från ovan, hängandes i rep och förstärkte känslan
genom sin akrobatiska dans som pågick i bakgrunden kontinuerligt. En annan
krydda är berättaren Che (Lindy Larsson) som har kraft och utstrålning både vad
gäller röst och kroppsspråk. Han blir verkligen sin roll på ett personligt
sätt.

Och när det gäller Charlotte Perrelli, så måste jag erkänna
att hade mina funderingar och tvivel om en melodifestivalsdrottning, verkligen
klarar av att axla uppdraget som musicalartisten EVITA. Lite svårt var det till
en början, men efter ett tag blev hon EVITA. Nu hör det ju till sak att jag är
ett fan av Madonnas version av EVITA och vem kan egentligen mäta sig med
Madonna? Det ansvaret är säkerligen tufft. Men som sagt det fungerade med Perrelli
även om jag saknade den där lilla extra gnistan litegrann, så blev jag absolut imponerad
av hennes framförande.

Att höra Evita på svenska var nytt för mig men jag gillade
översättningen och köper gärna skivan om de spelar in någon sådan. Och som sagt
framförandet, ensemblen, dansen och allt tillsammans kändes som en väldigt
mäktig upplevelse.



Trollflöjten…

Kultur Posted on Sat, September 01, 2012 22:05:47

Sett Trollflöjten från 1974, regisserad av Ingmar Bergman. Satt på första parkett i vardagsrummet framför gamla TV:n….handlingen är densamma men utförandet helt annorlunda än någon annan föreställning jag sett. Papageno letar fortfarande efter sin Papagena…och till skillnad från många andra operaföreställningar så slutar denna lyckligt. Ett pittorekt inslag var att istället för digital text – visades sångcitaten som skulle betonas, handskrivna på stora ark placerade i scenfältet…

Pausen hölls under månskenet bland vissnande rosor i trädgården…. hösten är nära, natthimlen var fylld av stjärnorna som inte ville låta sig fotograferas…



MDNA

Kultur Posted on Fri, July 06, 2012 12:41:43

Hon fick gehör för sin
första hitlåt Everybody redan 1982, men
det var först två år senare som hon slog igenom riktigt ljudligt med Like a virgin. Sedan dess har hon gett
ut flertalet album! Skådespelat, författat barnböcker och fått en Golden Globe
för sin roll som bästa skådespelare i Andrew Lloyd Webbers musikal Evita.

Madonna är en handlingskraftig
och kraftfull kvinna. Hon har genom åren anklagats för mycket men aldrig
någonsin för att vara tråkig. Hon skulle aldrig få för sig att dra på sig sin
gamla kostym från 80-talet och köra en repris, där håller jag med Kristin
Lundell på SvD som skriver –”sånt sysslar andra mindre begåvade musikkollegor
med”. Gamla låtar kan man ju lyssna på hemma, när man är på konsert vill man ju
se något nytt och Madonna levererar alltid något nytt.

När Madonna producerar
är det alltid modernt, uppseendeväckande och hon uppför sig inte som det
förväntas av en kvinna över 50. Hon vågar ta sin plats, tänja på gränserna och
utmana konservativa homofobiska värderingar. Hennes konsert på Ullevi var
storslagen och visst fick jag en smärre chock av det välregisserade
actiondramat á la Tarantino i låtarna Gang bang och Revolver – dock på ett positivt
sätt. Och hennes entré på scen var som alltid en maffig visuell upplevelse av
filmkaraktär denna gång en a la sakral/thriller i musikalisk form.

I låten Vogue bjöds en spektakulär
modedansuppvisning a lá de tuffaste trendigaste modehus. Och jag njöt av Like a virgin remixen som pianoballad,
ärligt talat har man hört de gamla versionerna så många gånger att jag tycker
det är helt rätt att förgylla dem. Och de nya låtarna är så bra att de blir bättre
för varje gång man lyssnar på dem. Självklart är jag extra svag för låten Masterpiece.

Min dotter och jag var
två av de totalt 44000 personer som såg Madonna på Ullevi. Vi var där, vi
upplevde stämningen och publikens glädje – att sen Expressen skickade dit en
totalt musikokunnig reporter som dissade konserten i sina recensioner och inte
ens förstod Madonnas konversationer med publiken det får de själva stå för. På SvD håller man högre kvalitet med goda recensioner
grundade på relevant fakta. Till och med Aftonbladet hade vett att ge delar av
konserten 5 stjärnor. Sydsvenskan har ännu inte recenserat konserten i
Göteborg, kanske nöjer de sig med Köpenhamn…

Madonna är en popikon
av hög kvalitet, hon är Queen of pop och högst representativ för
populärkulturen i vårt moderna samhälle. Hon är en person som överlever och som
reser sig om hon faller. Hon är en skicklig artist som troligtvis har ett djup
väl dolt från oss som betraktar henne utifrån. Visst framstår hon som ytlig och
materiell, men kanske är det just hennes förmåga att enbart visa upp medvetet valda
delar av sig själv som gör att hon lyckas med det hon företar sig. För med handen
på hjärtat så vet vi i själva verket inte alls speciellt mycket om kvinnan som
döljer sig bakom den välfriserade och dresserade kroppen oavsett hur många In bed with Madonna som hon ger ut. Jag
kan konstarera att hon är en artist av hög kvalitet, men vem hon är egentligen Who´s that girl? det är det nog bara
Madonna själv som vet.

(bilderna har min dotter tagit med mobilkameran)



De åttas hemlighet..

Kultur Posted on Wed, July 04, 2012 00:33:16


För några månader sedan kom min läsning av denna spännande bok av sig och sen har den legat på mitt nattygsbord och liksom väntat in rätt tillfälle för fortsatt läsning.

Igår återupptog jag läsandet och kundesen inte lägga den ifrån mig förrän jag läst klart. Boken utspelas under två tidsperioder varav den ena är nutid och den andra under franska revolutionen 1789…Den handlar om en schackspel som på sätt och vis besitter magiska krafter eller snarare döljer svaret på viktiga frågor…om kampen mellan godhet och ondska. Om människor som förvandlas till brickor i ett större spel som visar sig vara blodigt allvar.

Författaren heter Katherine Neville. De åttas hemlighet innehåller massor av spänning för den som vill ge sig i kast med en över 600 sidor lång bladvändare:)



Rock of ages.

Kultur Posted on Sun, June 24, 2012 23:36:47

Rock of ages var över förväntningarna, kändes lite som att
återuppleva det rockiga 80-talets musik, passion, frisyrer, kläder och delar av
livsstilen. Beslutsamheten, upproriskheten och balladerna… Vi som var äkta glamrockare
på 80-talet levde precis som i filmen i en existerande musikal, vår musikal kändes dockmer äkta än dem i filmen – men så finns det ju en
betydlig skillnad mellan en iscensatt Hollywood-produktion och den iscensatta sanna
verkligheten.

Tom Cruise spelade sin roll som exceptionell, udda, ”sexoholic”,
svår och ständigt hög rockartist väldigt autentiskt… eller snarare återgav den
bild av den kultur som serverades i medier just då bland just den genren av
musikälskande människor. Medierna fokuserade på Sex, drogs and rockn´roll…. men
vi som levde i kulturen vet att det handlade om så mycket annat och så mycket
mer – det var en livsstil och med facit i hand känns det enastående fabulöst att
ha varit där.

Såg filmen i stora salongen på Grand i Trelleborg…som är trivsam, pittoresk och inger en inledande teaterkänsla med tanke på lokalen och scenen.



SnowWhite and the Huntsman

Kultur Posted on Sun, June 17, 2012 07:49:06

Igårkväll var vi och såg Snow White and the Huntsman och den
var precis så bra som jag hade väntat mig och lite till. Har ni inte sett den
så se den.

Jag fastnade för Snow Whites karaktär som i denna film är en
stark handlingskraftig kvinna med ledarförmåga och kämparanda. Hon drar på sig
rustningen och ger sig ut i strid för att rädda sitt land från den onda styvmodern
Ravenna som mördat hennes far och förpestar tillvaron för landets folk.

Filmen är en Hollywood produktion av Rupert Sanders och att
budgeten varit gigantisk syns på de fantasirikt uppbyggda miljöer som
handlingen utspelas i. Och sen har vi ju skådespelarna som har lyckan
att ikläda sig vackert dramatiska dräkter, passande för sina roller. Jag gillar
Kirsten Stewarts skådespelande som den goda, vackra och modiga Snow White och Charlie
Theron passar utmärkt i sin roll som den vackra, manipulativa, snärjande, elaka
styvmodern Ravenna.

Det är alltså inte alls som i Disneys version där Snövit är
en ganska hjälplös flicka alltför beroende av att en prins ska komma och rädda
henne. Tycker gott att Disney skulle kunna uppdatera sin version genom att ge
Snövit en karaktär mer lik den i Snow White and the Huntsman. Livet är ju trots
allt inte så romantiserat som i den traditionella sagans värld, så fram med
fler sagor där små flickor kan identifiera sig med starka kvinnliga förebilder
som tar egna initiativ istället för att sitta och vänta på att bli räddade av
prinsen. Det är ju trots allt ont om prinsar i verkligheten och att vänta på att
bli räddad av en prins är för dem flesta dömt att misslyckas. Varje människa
har ansvar för sin egen lyckas väg, att hänga upp den på någon annan brukar
inte falla väl ut. Och trots att de flesta av oss vet detta fortsätter vi att
sprida den romantiserade bilden till våra barn bara för att den är så himla
sockersöt och behaglig.