Knäck har alltid varit mina favoriter bland julgodiset…och när det gäller att koka knäck har jag en himla massa småtokiga roliga minnen. Som en jul när jag var ca 11-12 år och fick idén om att hälla upp knäcksmeten i mammas såsbringare. Tanken var att det skulle gå lättare att hälla upp smeten i formarna från en bringare än att hålla på med småskedar. Minns att det var en grön plastbringare och idén inte gick hem hos mamma eftersom den kokande smeten fastnade i bottnen och såsbringaren blev sig aldrig mer lik efter den “happeningen”. Knäcksmeten som inte riktigt gick att få loss hällde mamma ut på en bricka och sen fick vi liksom dela hela altet i bitar…i efterhand har vi haft ganska roligt åt den händelsen…

Flera år senare när jag hade flyttat hemifrån och mina systrar var i yngre tonåren…kom jag hem till föräldrarna och syskonen mitt i julstöket när det var dags att koka knäck…och den happeningen slog mina tokerier med råge… en av personerna (jag säger inte vem :)) fick för sig att göra microknäck i en plastskål som inte var avsedd för micro…Skålen liksom rann iväg när de tog ut den och någon fick panik och slängde hela altet i soppåsen som började smälta. Någon drog ut hela påshållaren med soppåse på golvet i rena förskräckelsen – kanske för att rätta till det – vilket bara resulterade i att smeten fastnade i golvet….som var en plastmatta… hahaha…så kan det gå och denna denna händelsen har vi ännu roligare åt! kan tillägga att detta var något år före Sunes jul kalendern där något liknande hände 🙂

Som sagt, Knäck är en av favoriterna…