Tänka sig att vi reste hela vägen till Göteborg för att se Lena Philipssons drömshow på Rondo vid Lisseberg förra lördagen. Showen var riktigt underhållande, Lena har självdistans och är hur rolig som helst. Hon har utstrålning och satsar på scenframträdandet genom att anlita konstnären Ernst Billgren för scenografin.

Jag måste erkänna att trots att jag aldrig varit någon hängiven fan av Lena Ph så blev jag glatt överaskad av showen och därefter har jag lyssnat en hel del på Lena Anthem, Delerium, På gatan där jag bor och …..

Och det var efteråt när vi gick runt och trängdes på julmarknaden med alla människor på Lisseberg som jag förmodligen drog på mig denna envisa förkylning som inte vill släppa taget, trots mina tappra utdrivningsförsök, positivt tänkande, vitaminchock osv… men förr eller senare kommer den ju att försvinna, förkylningen alltså…