Med tanke på att det debattinlägg jag skrev i samband med kulturnatta den 8 september nu har blivit föremål för diskussion och flera personer har efterfrågat det, så publicerar jag det igen – överst så att ni lättare ska finna det. Önskar er en god läsning!

Kultur måste få kosta!

Man kan ju börja fråga sig om det är så att det finns en
rådande uppfattning om att vi som arbetar med kultur tillhör en priviligierad
klass som inte har behov av inkomster för vår försörjning? Eller om kultur är
en lyxvara för dem äldre som har tid och ekonomi över till annat än arbete. Kultur
tycks inte vara accepterat som arbete i en mindre kommun, där det rentav kan finnas
en missuppfattning om vad kultur egentligen handlar om.

Svedala kommun gav föreningen Lions, som arbetar med
välgörenhet i uppdrag att anordna Svedalas första Kulturnatta, och jag undrar
hur tänkte man här? Har Lions egentligen funderat över ordet kultur och vad
detta innebär? Är det rimligt att arrangera en Kulturnatta utan att öppet diskutera
vad ordet kultur egentligen innefattar?

Kulturnatta har nu kommit att spegla synen på kultur i en
liten kommun där det som bryter invanda normer inte får utrymme och där konstnärer
förväntas skänka bort sina alster till Lions lotteri. Några samlingsutställningar
och fåtalet egna utställningar har ägt rum på platser som tex Folkets hus,
Kuben, Killehuset, Galleri KVIS. Ett fåtal platser som tex biblioteket höll
nattöppet. Programmets underhållning i övrigt ser ut ungefär som det gör när
det är marknad och den konst som visades bestod av ungefär samma som brukar synas i
kommunen. Inget fel i detta, men jag saknar nya intryck och forum där ungdomar
med kulturella intressen får plats i sammanhanget?

Min personliga åsikt är att programmet skulle sett annorlunda
ut om kommunen satsade fullt ut och gav uppdraget och ersättning till en
arrangör med kunskap om kultur, då skulle Kulturnatta kanske innehålla följande
aktiviteter…..

·
Reservera en stor vägg för inbjuden etablerad
graffittikonstnär som kommer och sprayar tillsammans med kommunens invånare som
vill pröva på.

·
Skulptur- och konst- vandring där kommunens konstobjekt
presenteras för åhörare.

·
Inbjudande av performance konstnärer som
representerar genren.

·
Konstformen installation erbjuds utrymme och
presentation.

·
Konstfilm på Flamman och ev. i någon av
butikerna.

·
Gågatan skulle kunna livas upp med konst i sina
skyltfönster. Och man skulle kunna föra en dialog om vad konst och kultur är.

·
Poesiläsning och diktskrivning på biblioteket.

·
Elevarbeten skulle kunna visas i form av filmer
och dylikt som utarbetats efter kulturtema i skolorna.

·
Och självklart utrymme för de redan etablerade utställningar
som arrangerats och som även de fyller sin funktion i sammanhanget.

Men kanske är Svedala kommun inte mogna för ett modernt arrangemang
som jag efterfrågar, det kanske vore att röra om alldeles för mycket i den
sparsmakade grytan.

Förväntningar på vad vi som arbetar ideellt ska åstadkomma
utan ersättning är stora. Vi är många som har massor av idéer men även vi måste
prioritera sådant som faktiskt ger en inkomst för framtiden. Min kritik är
därmed riktad mot att kulturarrangemang förväntas att bedrivas helt och hållet
av ideella krafter, vilket lätt bidrar till en ond cirkel för många
kulturutövare.

För er som inte är beredda att betala till
kulturarrangemang kan jag kort informera om att konst och kultur fyller en
livsnödvändig funktion i många människors liv. Det finns tex studier som visar
att ungdomar som utför graffitti bearbetar politiska budskap och skapar
identitet. Konst och hantverk fyller en viktig funktion för människors
rehabilitering. Många förändringar i samhället påbörjas genom att en konstnär
uttrycker en idé genom ett konstverk som sätter igång diskussioner och bidrar
till positiv förändring i samhället på sikt.

Jag inser att min kritik kan låta vass för somliga och måste
därför påpeka att kritiken inte riktas vare sig mot Lions som utfört ett
behjärtansvärt arbete eller mot vår kulturchef som driver kampen för mer kultur
i Svedala med begränsade resurser. Kommunen sponsrar föreningar med andel till
ex hyra av utrymme för aktivitet och det är vi tacksamma för. Det jag är
kritisk mot är synen på att vi som arbetar med kultur alltid förväntas att göra
det utan ersättning, oavsett hur stora arrangemangen är. Frågan är hur många
kommunanställda/politiker skulle själva ställa upp på de arbetsvillkoren?

Om alla vi som engagerar oss skulle avsäga oss våra uppdrag
då skulle utbudet i kommunen bli väldigt torftigt och begränsat. Kommunen borde
se över sitt utbud och fundera över vilka grupper som exkluderas och om det
verkligen är rimligt att dra fördel av ideella krafter när egna
resurserna inte räcker till? Jag undrar om det är kostnaderna eller alla de nya
idéerna och kreativiten som kultur skapar som kommunen egentligen är rädd för?