Tro det eller ej men jag städar fortfarande och som alltid när jag städar förundras jag över alla de märkliga ting jag sparar på. Vackra bilder, fina pappersbitar, speciella askar, knappar, pärlor, sidenband, tidningsartiklar och en hel del annat….Tanken är ju oftast att de så småningom ska ingå i ett collage, något hantverk eller annat konstfullt projekt och det blir det för en hel del av grejorna fast inte allt…En del grejer blir jag tvungen att slänga när jag städar…En del får ingå i inredningen, som träfatet ovan – det har jag målat och decopagat med fotografier från Paris…Den svarta stenen kommer från Öland och den vita stenen från en strand någonstans (minns faktiskt ej) Tusenskönorna kommer från trädgården och glaset som får agera vas är arvegods från min morfars mor&farföräldrar.

Jag skulle verkligen behöva en rymlig ateljé där jag kan samla alla mina konstiga ting, sprida ut dem och ställa till precis så mycket oreda som jag behöver för att obehindrat kunna utlöva mitt konstnärsskap.

Funderar som vanligt på ord och ordens innebörd, dagens ord är konstnär. Kan det vara så att en konstnär är en sådan som när sig av att ta tillvara konstiga ting och konstiga idéer? Själv tycker jag oftast inte att mina idéer är speciellt annorlunda men för en tid sedan var det flertalet personer som ruskade på huvudet när jag berättade om en installation som jag vill bygga till min nästa utställning. Först tappade jag modet och slängde bort det jag påbörjat men nu tänker jag helt enkelt bara göra det – utan att i förväg avslöja vad jag håller på med. Och folk runtomkring får tycka vad de vill…

Att städa lönar sig, jag fann mitt Pilgrimshalsband fastnästlat mellan väggen och baksidan av köpmansdisken. Halsbandet har varit en favorit sedan jag köpte det på Oslobåten får några år sedan, jag har letat som besatt och nästan börjat tro att det var försvunnet för alltid men nu fann jag äntligen min försvunna Vän och det känns som en finfin belöning för städningen!