Rock of ages var över förväntningarna, kändes lite som att
återuppleva det rockiga 80-talets musik, passion, frisyrer, kläder och delar av
livsstilen. Beslutsamheten, upproriskheten och balladerna… Vi som var äkta glamrockare
på 80-talet levde precis som i filmen i en existerande musikal, vår musikal kändes dockmer äkta än dem i filmen – men så finns det ju en
betydlig skillnad mellan en iscensatt Hollywood-produktion och den iscensatta sanna
verkligheten.

Tom Cruise spelade sin roll som exceptionell, udda, ”sexoholic”,
svår och ständigt hög rockartist väldigt autentiskt… eller snarare återgav den
bild av den kultur som serverades i medier just då bland just den genren av
musikälskande människor. Medierna fokuserade på Sex, drogs and rockn´roll…. men
vi som levde i kulturen vet att det handlade om så mycket annat och så mycket
mer – det var en livsstil och med facit i hand känns det enastående fabulöst att
ha varit där.

Såg filmen i stora salongen på Grand i Trelleborg…som är trivsam, pittoresk och inger en inledande teaterkänsla med tanke på lokalen och scenen.