Sitter på uteplatsen i den kyliga sommarkvällen, filosoferar och lyssnar till fåglarnas kvitter som skvallrar om en solig dag imorgon…mannen är på någon form av festlighet å arbetets vägnar. Och här sitter jag, fotograferar, redigerar bilder och har det allmännt mysigt tillsammans med min dator. Förstår nästan inte hur vi överlevde tidigare, jag menar på den tiden då man varken hade dator eller mobil…idag känns sådana tankar väldigt avlägna men på den tiden fanns ingen saknad efter en medialiserad verklighet.

Kanske hade jag spenderat tiden med att utveckla målandet eller påbörjat skrivandet av mitt examensarbete, kollat på en bra film eller umgåtts med ungdomarna som nu sitter i sina rum med sina datorer. Eller så hade jag skrivit något vackert på ett papper för hand…jag är ju liksom en skribler med rosenpenna, blommig klänning och en filosofisk hatt av tankar som fyller min aura med moln av blommor och färg. Skillnaden är att nu får mina tankar en egen plats, ett eget utrymme i det offentliga rummet i vår mediliserade värld…